Är det riskabelt att spola och filma gamla gjutjärnsrör?

Frågan återkommer i varje forumtråd om gamla hus: kan själva undersökningen knäcka rören? Svaret är att en varsam, kameraledd undersökning är en betydligt mindre risk än att fortsätta gissa.

Kontakta oss

Varifrån oron kommer

Rädslan är inte tagen ur luften. Gjutjärn som legat i mark eller i en bottenplatta i femtio år kan vara kraftigt korroderat: godset är tunnare, det finns invändiga rostvallar och ibland genomfrätta partier som håller ihop mest tack vare omgivande betong. Att köra in ett spolmunstycke med fullt tryck i ett sådant rör kan i värsta fall spola bort material som i praktiken fungerade som tätning, och ett litet läckage kan då gå från obemärkt till akut.

Gjutjärn blir dessutom mer sprött med åren. Materialet är hårt men har låg seghet från början, och när korrosionen ätit sig in i godset finns mindre kvar som kan ta upp påfrestningar. Ett rör som klarade en kraftig spolning på åttiotalet gör det inte nödvändigtvis idag.

Att spola gamla gjutjärnsrör är alltså inte riskfritt. Men berättelserna på forumen handlar nästan alltid om samma sak: någon har spolat hårt utan att först ta reda på vad som fanns i röret. Det är ett arbetssätt, inte en egenskap hos undersökningen.

Så går en varsam undersökning till

Kameran först. En självgående kamera förs in i befintligt skick för att bedöma godset, hitta brott och se om det finns partier där tryck inte får användas.
Rengöring anpassad efter fyndet. Tryck, munstycke och vattenmängd väljs efter rörets skick – i svaga partier används lågt tryck eller mekanisk rensning i stället för högtryck.
Ny filmning när rörväggen är synlig. Först då går det att gradera skadorna enligt branschstandarden T25.
Dokumentation: film, stillbilder, längdmätning och en karta som visar var i huset varje skada sitter.
Rekommendation. Protokollet ska sluta i ett konkret besked – inget behov av åtgärd, punktreparation, eller åtgärd av hela sträckan.

Själva spolningen utförs av spolbil, hos oss via samarbetspartner, medan filmningen och graderingen är vårt arbete. Poängen är ordningen: ingen ska spola blint i ett rör vars skick ingen känner till. Hela arbetsgången beskriver vi i hur en rörinspektion går till.

Vad filmningen hittar i ett gammalt gjutjärnsrör

Korrosionsgropar och uttunnat gods, ofta värst i botten av röret där avloppsvattnet alltid ligger.
Rostvallar och avlagringar som minskar den fria dimensionen och gör att stoppen kommer allt tätare.
Sprickor och brott i muffar, särskilt där röret går från bjälklag ut i mark och rörelserna är som störst.
Rotintrång genom öppna skarvar i markledningen – ofta första tecknet på att en skarv glidit isär.
Felaktigt fall eller sättningar som gör att vatten blir stående i en svacka och skyndar på korrosionen.
Tidigare lagningar: en inpressad plastbit eller en dåligt utförd övergång som ingen dokumenterat.

Det är den här listan som avgör vad som är rätt åtgärd. Enstaka skador på ett i övrigt friskt rör går att punktreparera. Genomgående korrosion längs hela sträckan gör att relining eller stambyte är det som återstår. Och en sträcka som ser sliten ut men håller tätt kan mycket väl få stå kvar några år till med spolning i intervall – förutsatt att någon faktiskt har tittat.

Ett rör som inte tål varsam spolning är redan uttjänt

Här ligger kärnan i svaret. Ett avloppsrör ska klara vanlig drift: spolvatten från tvättmaskin, dusch och toalett, temperaturväxlingar och den rensning som ingår i normalt underhåll. Ett rör som ger vika för en anpassad spolning hade gett vika ändå, inom kort, av något som var svårare att förutse – en kall vinter, en tyngre användningsperiod eller en sättning i marken.

Skillnaden är när det händer. I det första fallet inträffar skadan en tisdag förmiddag, med en tekniker bredvid, kamera i röret och möjlighet att åtgärda direkt. I det andra fallet upptäcks den när avloppsvattnet redan runnit ut i grunden. Enligt Vattenskadecentrum kommer 62 procent av alla anmälda vattenskador i Sverige från ledningssystem, och försäkringsbolagen betalar ut omkring fem miljarder kronor om året.

Den verkliga risken med att avstå är att beslutet fattas i blindo. Utan filmning vet varken du eller en entreprenör om rören klarar tio år till, om det räcker med en punktreparation eller om hela sträckan behöver relinas.

Vad du bör kräva av utföraren

Att kameran går in före högtrycksspolningen, inte efter.
Att spoltrycket anpassas efter rörens skick, och att du får veta hur det anpassats.
Att du får film och protokoll med T25-gradering, inte bara en muntlig sammanfattning.
Att utföraren är tydlig med vad som gäller om en skada uppstår under arbetet – vem som ansvarar och hur försäkringen hanterar det.

Fråga också vad som händer efter protokollet. En seriös aktör rekommenderar inte relining av rör som klarar sig, och rekommenderar inte spolning år efter år av rör som är slut. Att spola ett rör med rotintrång löser till exempel symptomet i ett halvår – rötterna kommer tillbaka så länge skarven de växer in genom står öppen. Just rotintrång är dessutom något som bara syns på film, aldrig i en spolrapport.

Att veta är inte den dyra delen

En kamerainspektion prissätts fast i förväg och kostar en bråkdel av vad ett felbeslut gör – oavsett om felbeslutet är att relina rör som hade klarat sig i tio år till, eller att låta bli tills avloppet står i källaren. Får du beskedet att rören behöver åtgärdas hittar du kostnadsbilden i vår genomgång av vad relining kostar.

Vill du komma i kontakt med oss?

Tveka inte att höra av dig! Vi hjälper dig med ditt projekt.

Fyll i formuläret för att komma i kontakt med oss.

Vi hör oftast av oss inom 24 timmar.