Byggår, material och livslängd
Svenska avloppsrör har bytt material ungefär vart tjugonde år sedan efterkrigstiden. Tabellen nedan är en grov karta: den säger vad som är troligt i ett hus från en viss tid, inte vad som faktiskt ligger i just din bottenplatta.
| Byggår | Troligt material | Typiska problem | Förväntad livslängd |
|---|---|---|---|
| Före ca 1950 | Gjutjärn i stammar, lergods i markledning | Rost och tjocka avlagringar invändigt, spruckna lergodsrör, rotintrång i skarvar | Passerad |
| Ca 1950–1970 | Gjutjärn i stammar, betong eller lergods i mark | Genomrostning, uttunnat gods, avlagringar som stryper flödet | Ca 50 år – i praktiken passerad |
| Ca 1965–1980 | Tidig PVC introduceras parallellt med gjutjärn | Sprödhet med åldern, glidande gummiringsskarvar, deformation | 40–60 år, varierar kraftigt |
| Ca 1980–2000 | PP och PVC | Sällan materialfel – problemen beror oftare på montage, felaktigt fall och dåliga skarvar | 50 år eller mer |
| Ca 2000 och senare | PP och PEH | Få materialproblem; stopp beror nästan alltid på användning eller fall | 50 år eller mer |
| Markledningar fram till ca 1970 | Betong och lergods | Rotintrång, skarvförskjutning, sättningar, urlakad betongyta | 40–70 år |
Livslängderna är tekniska riktvärden, inte garantier. Ett gjutjärnsrör i ett torrt bjälklag med jämn belastning kan hålla längre än femtio år, medan ett rör i aggressiv mark eller med ständigt stillastående vatten kan vara slut redan på fyrtio.
Så känner du igen materialet själv
Titta också på dimensionen. Ett bottenavlopp och en markledning är normalt 110 millimeter eller grövre, en stående stam ofta 75–110 millimeter och en anslutning från ett tvättställ 32–50 millimeter. Dimensionen spelar roll både för hur en kamera kommer fram och för vilka åtgärder som är möjliga längre fram.
Det du ser vid en renslucka eller i pannrummet är dock bara några meter. I många hus är materialet blandat: en stam kan vara utbytt till plast på övervåningen medan bottenavloppet under plattan fortfarande är originalgjutjärn från femtiotalet, och markledningen ut mot gatan är betong.
Materialet avgör vilka åtgärder som är möjliga
Materialet styr inte bara vilka problem du får, utan också vad som går att göra åt dem. Gjutjärn är i regel tacksamt att relina: det gamla röret får sitta kvar som ett yttre skal medan den nya invändiga ytan tar över tätheten och flödet. Detsamma gäller lergods och betong i markledningar, där en invändig strumpa dessutom stänger just de skarvar som rötterna växt in genom.
Plaströr är en annan sak. Är problemet ett felaktigt fall, en deformerad sträcka eller en skarv som glidit isär flera centimeter, löser ingen invändig beläggning grundfelet – där är det montaget som behöver rättas. Det är därför varje seriös bedömning börjar med filmning och inte med en metod. Hur en invändig strumpa fungerar beskriver vi i vår genomgång av strumpmetoden.
Varför byggåret bara är en kvalificerad gissning
Ett hus är sällan orört. Badrum har byggts om, en läcka har lagats med en plastbit mitt i en gjutjärnsstam, en tillbyggnad har fått nya rör medan resten står kvar. Övergångarna mellan material är dessutom en egen risk: en dåligt utförd övergångskoppling mellan gjutjärn och plast är en klassisk läckagepunkt, eftersom materialen rör sig olika vid temperaturväxlingar.
Lägg till att samma material åldras olika beroende på vad det utsatts för. Fettavlagringar, kemiska propplösare, felaktigt fall och rotintrång sliter hårdare än åren i sig. Två hus från samma år, byggda av samma byggmästare, kan därför ha helt olika status i rören.
Kameran ger svaret
En kamerainspektion tar bort gissandet. Kameran visar materialet, skarvarna, invändiga avlagringar, sprickor, rotintrång och fall, och skadorna graderas enligt branschstandarden T25 så att bedömningen går att jämföra över tid och mellan entreprenörer. Resultatet blir ett protokoll med film, bilder och en karta över var skadorna sitter.
Protokollet är dessutom värt något efteråt. Det blir utgångspunkten i en underhållsplan, ett underlag när flera entreprenörer ska lämna pris på exakt samma sak, och en handling att visa upp vid en försäljning. Utan protokoll är rörens status bara en åsikt, och åsikter går inte att budgetera på.
Först då går det att svara på den fråga som materialet bara antyder: håller rören tio år till, räcker det med en punktreparation, eller är det dags för åtgärd? Blir svaret det sista är relining oftast alternativet till att riva och gräva. Vad metoden innebär förklarar vi i vad är relining, för just gjutjärn finns en egen genomgång av relining av gjutjärnsrör, och kostnadsbilden hittar du under vad relining kostar.